Sista dagen på Harnas och fick äntligen min Lilly & Olli Walk! Skulle dock varit i skolan eftersom jag önskat det med men efter att sagt 1 vecka i streck nu att jag verkligen ville ha walken istället trodde jag Evert förstått det. Så efter en hel del övertalan fick jag byta och följa med vilket var underbart. Vi promenerade inte så långt utan satte oss i skuggan och där somna de små babianerna. Lilly sov på mitt bröst samtidigt som hon höll om mig, otroligt mysigt. Vi försökte dock få dem att vakna till lite så de kunde busa och leka lite under de 3 timmarna vi skulle vara med dem. Efter 10 meters promenad var det för varmt och vi gick tillbaka till skuggan. Dock var de mycket piggare nu och klättrade i träd, dissekerade min vattenflaska och busa runt. Det tog dock på krafterna så sista halvtimmen innan bilen hämta oss sov vi ännu en gång. 

Väl tillbaka i the Village började packandet, hade börjat lite redan dagen innan men då vi inte visste temat till Lapa night blev det bara halvdant. Temat blev Colour Clash och då alla mina kläder var smutsiga så fick jag låna Kajsas och kunde därför packa allt. Till lunch fick vi återigen grillade smörgåsar och potatisbullar och hej & åh hå jungman Jansson så var Johanna däckad av magkramper. I denna satans värme dessutom visste jag knappt om det var feber eller bara värme. 

Lyckades dock ta mig upp och gå till farmen, eftersom jag var tvungen att betala för det vi handlat här nere. Var mycket mindre än väntat så nu kan här shoppas loss på flygplatsen! När allt var betalat och klart var det dags för sista aktiviteten - Lion interaction. Tråkigt nog var det inte så mäktigt när man gått och myst med lejon förut. Även om dessa lejon vi "hängde" med var 6 år gamla och riktigt mäktiga blev det inte så spännande när man sitter i en burbil och tar bilder genom att stå i en lucka i taket.. När mina kramper dessutom börja komma tillbaka ville jag bara hem. 

Så väl hemma i the Village igen var jag tveksam om jag ens skulle kunna gå på Lapa night. Ännu mindre om jag skulle kunna gå på Lion roar som vi som lämnar har innan. Det skulle vara något helt spektakulärt och kändes som att man inte ville missa det. Så ännu en gång kämpa jag mig upp ur sängen och försökte bara tänka "fake it until U make it" och det gjorde jag. Det tog dock en himla tid att få dem att ryta och Frikki som är farmens djur viskare försökt allt han kunde. När Miguel till slut sa vi åker om 2 minuter då satte de igång och herregud vilken upplevelse. Det var 3 olika inhägnader intill varandra där vi satt med sammanlagt 6 lejon och var så att marken skaka. Lejonen ryter för att märka territorium t.ex. Om ett lejon ryter åt något håll och så får han svar från ett lejon från det hållet då vet han att där är det andra lejon som redan "bosatt" sig. Alltså röt alla 12 lejon på farmen så blev som en enda stor sång. 

Och så kom den sista Lapa night:n men vilket nerköp. Hälften var sjuka, hälften söp sig redlösa och resten försvann iväg på kärleks affärer. Så det som brukar vara dans-party och sång och gemenskap var mer beer-Pong VM där alla som inte spela titta på. När man själv var nykter var det dock ganska kul att bara observera alla människor. Vilken enda samling människor alla helt olika och vissa undrar man om de kom för djuren eller alkoholens skull. Var dessutom extra kul att hålla koll på alla dessa brunstiga pojkar som varje lapa night hittar sig en ny tjej. Tragiskt är vad det är och något jag absolut inte kommer sakna. Dock kul med alla dessa ärliga och fulla människor som öppnar upp sig alldeles för mycket om alldeles för mycket. Fick höra en hel del skit snack. 

När allt började rundas av hängde jag och Kajsa med våra favoriter bland the cordinators, Tyla & Jess. De enda som faktiskt bryr sig på riktigt om oss volontärer och verkligen gör sitt jobb. Helt underbara tjejer som bara är några år äldre än oss men gjort sååå mycket mer. Tyla berätta att hon skulle sakna oss så mycket att hon ville gråta och så hade hon aldrig känt för någon tidigare volontär. Vi hade lovat att stanna uppe som vanligt men när det igen blev iskallt och vi stått ut en liten stund vid lägerelden gav vi till slut upp. 

La oss vid 1 tiden och började då fylla i våra utvärderingar om tiden här och jag hoppas det blir en stor förändring inom ledningen av volontärer. Marieta är en super go och trevlig människa som verkligen bryr sig om djuren innerligt. Därför behövs det någon som tar hand om volontärerna och bryr sig innerligt om vad de tycker, mår och känner. Inte vad de gör, hur mycket de super eller hur coola de är. Så med mina åsikter nerskrivna och allt ner packat somna jag tills slut för sista natten. 
Näst-sista dagen här nere alltså, tragiskt men skönt samtidigt. När man till frukost får översötad gröt och torr macka utan smör och ja juste ännu en kopp pulverkaffe ska det bli skönt att komma hem och kunna käka en lingongrova, kvarg och riktigt kaffe! Meeen nu är vi fortfarande här, med alla dessa ljuvliga nya vänner och djur och det är inte så pjåkigt. 

På morgonmötet ropa Evert upp "Owls Johanna - Morning tour" och då var det inte ens kul längre, skulle betyda 3 dagen på morning tour av 4 möjliga. Och "oj ja juste du var den 5e som var på morning tour igår" och jag kunde inte låta bli att tänka nej först var jag den enda och möjligtvis den 4e när du samlat ihop 3 till. Fick i alla fall byta till research som jag bett om sen sist jag hade det och inte hitta några geparder. 

Så in i research bilen med inälvor till vildhundarna, mat till piggsvinen och de vilda mungosarna. Sen satte letandet igång, höll mig inne i bilen första halvan för att orka med hela förmiddagen. Vi byte efter ett tag och efter mycket åkande och även promenad genom skog och mark så hitta vi äntligen efterlängtad Pride. Pride sägs vara den mest sociala geparder som kommer till bilen och alltid gosar men som sagt sist hitta vi henne inte ens och idag - då var det lunchdags. Men nu har jag äntligen fått träffa henne och även om jag inte har mysiga och gosiga selfies var det mäktigt. Häftigt att se att hon faktiskt fångat sitt eget byte och inte käka de uppskurna köttet som alla andra gör. Tyvärr var dock bytet en bebis stenbock likadan som den jag mata för några dagar sen men - circle of life! 

Vi fortsatte sedan för att försöka hitta Max & Mauritz och lyckan var på vår sida för bara minuter efter lite letande kom de gåendes över vägen. Dessa är inte lika gosiga men kom fram och hälsa, drack vatten ur våra händer och hängde med oss i skuggan. Fick riktigt fina bilder i alla fall och eftersom vi hitta alla så snabbt var vi tillbaka på farmen redan vid halv 12.

Spenderade hela 1 h vid poolen och det både syns och märks på min rygg. Äntligen!! Har mesta dels fått framside-bränna så nu börjar det jämna ut sig. På eftermiddags mötet var det samma visa som vanligt, du kan välja det här eller det här men inte det här och inte det här. Självklart ingenting av det jag önskat så tog bara det de andra inte ville ha så jag slapp dem haha! Fick sen veta att det skulle vara Tyson-interacion, alltså umgås och vara med en av geparderna som de slutat ha det med pga att han attackerat folk. Så efter mycket övertygande lyckades jag byta till mig till det så jag fick göra något annorlunda och spännande. 

Det var jag och två andra och vi gick igenom alla regler m.m. innan och faktiskt så gick det jätte bra. Vi lekte med hans leksaker dock på avstånd och ja bara hängde inne i hans inhägnad. Jag tror han uppskatta det väldigt mycket då han varit själv där inne väldigt länge. Tanken är att man ska hålla på till 5 men när han började bete sig annorlunda och stirra på oss bestämde vi oss för att gå ut. 

När vi nästan avlidit av värmeslag i stugan och lyckats med lite av packningen var det middags dags. Schnitzel, alltså friterad, bakade grönsaker typ gratäng med grönsaker och pommes. Glömde berätta att vi fick friterat bröd till lunch idag?!?!?!?! Och typ curry köttfärs. Alltså kakor för min del! Så efter denna ljuvliga måltid fick vi någon slags energi och har nu haft interactionn med Anso som varit sjuk sista dagarna. Skrattat så vi gråtit och pratat ut om allt skvaller vi hört. Kommer helt klart sakna det!! 

Nu är klockan snart 10 och jag lär sova 5 kvart i timmen om jag ska vara någorlunda pigg för sista dagen och LAPA-night! Så, natti!! 

Sleep out:n blev bättre än väntat med alla hundar eller ja några sov inne men vi fick valparna som vi helst ville ha. Jag fick dessutom hjälpa Tyla att mata den lilla stenbocken igen och hälsa på den lilla bat eard foxen. När vi gjort "sängarna" klara med överblivna sovsäckar i mängder som madrasser och satt hundsängarna runt om var det bara att invänta att de små vilddjuren skulle sluta busa. Ja juste, och vänta på att papegojorna på innergården skulle sluta härma oss ropa hallå hallå, kom kom kom och allt va den nu snappat upp av folk. 

Till slut lugna de ner sig och Captain en gigantisk och fluffig hund kom och gjorde oss sällskap medan den tjocka labradoren sov för sig själv längre bort och höll vakt. Självklart med hjälp av Brutus som plötsligt kunde vakna och skälla och börja jaga något i mörkret och sen komma tillbaka och lägga sig. Var hyfsat obehagligt första gångerna men till slut blev man van vid det med så vi somna så gott med alla hundar under en stjärnklara himmel. Såg till och med ett stjärnfall!! 

Vid 6 tiden vakna Marieta och släppte ut resterande hundar som glatt väckte oss och de andra tröttmössorna. Vi packa ihop alla grejer och satte oss sedan utanför volontärrummet och åt vår frukost, kakor och riskakor! Prima frukost! 

På morgonmötet fick jag och några andra som åker hem frågan om vad vi skulle vilja göra på förmiddagen. Dock kunde man inte välja ditt och inte datt utan bara det eller det eller nej juste vara det. Vilket alltså var att bygga en inhägnad till bebis stenbocken så jag var nöjd ändå. Tiiills jag får veta att Kajsa ska på Walk med bebis babianerna, det vi önskar om att få göra tillsammans. Sikt irriterad får jag sen istället frågan om jag vill hänga med på morning tour och bara ta hand och hålla ett öga på skolbarnen då de är dem som ska åka med. Med riktigt kaffe i åtanke och att bara då sitta i en bil lockade mer så det fick bli morning tour. 

Men icke sa nicke att det var "bara" hålla koll på barnen, det var självklart allt det vanliga vi brukar göra men bara att jag var själv såååå. Mitt humör blev bara värre och värre och när Enrico sen plötsligt försvann kom plötsligt en försynt Evert och bad om ursäkt för allt krångel. Sluta till slut med att jag fick sällskap av 3 andra volontärer och då jag under turen började bli yr och svimfärdig fick jag min vilja igenom med att bara sitta i bilen och ta det lugnt. Fick dessutom mitt efterlängtade kaffe vilket behövdes när magen bara fått kakor till frukost. 

Hängde för ovanlighetens skull vid poolen och inte i sängen efter lunchen, försöka pressa på brännan sista dagarna. Under eftermiddags mötet fick vi veta att det skulle vara en så kallad "8 baboon Walk" vilket är de 8 som är elakast av de snällaste. Alltså de man kan va och hänga med men de kan också bli knäppa och bita dig helt galet. Så med andan i halsen höll jag tummarna för att mitt namn skulle sägas på någon annan av alla eftermiddags uppgifterna men icke sa Nicke. Jag hamna på det, dock tillsammans med Kajsa och 7 andra + 4 cordinators så efter lite eftertänksamhet bestämde jag mig för att följa med. 

Jag ångrar det inte för en sekund för utanför buren känner sig babianerna mycket friare och blir därför inte lika lätt irriterade. Så fick lite stöd och tips från Owen som kommit tillbaka som cordinator och plötsligt kommer en av de större babianerna och tar min hand och vill bli uppburen. Inga problem jag promenera där med henne i famnen men förstod inte signalerna för att komma ner så blev nästan biten men klara mig. Direkt efter får jag veta att hon som jag haft i famnen är Rica alltså alfahonan och den som oftast testar först volontärer med bet och rivmärken. Men mig verka hon tycka om för hon kom tillbaka flera gånger och ville bli buren. Det enda jag fick var ett litet bet i tummen men hon lyckades bara greppa huden så kändes mer som ett nyp. 

Det blev inte så lång promenad pga värmen så vi satte oss istället ner i skuggan och hängde. Babianerna klättra i träd, jaga fjärilar åt lite på mina redan trasiga gympaskor så dem slipper följa med hem osv. Var väldigt lugnt och mysigt och inte alls något att oroa sig över. Efter ett tag var vi dock tvungna att röra oss tillbaka pga att kossor tagit sig in i inhägnaden där några lejon skulle släppas. Tillbaka vägen fick jag sällskap av Floyd en envis en som bara gör som han vill, t.ex. Ge mig en hård smäll på munnen men även det gick bra. Vårt enda problem var en babian som vägrade följa med tillbaka och sluta med att vi alla fick jaga och försöka locka på henne medan de andra babianerna satt och vänta i burarna. 

Med alla babianer tillbaka började ko-jagandet istället. Eller snarare tjur-jagandet för det var 15 st tjurar som gått vilse. Så med pinnar och klappningar lyckades vi efter mycket om och men mota ut dem genom grinden.

På kvällen hade vi bett om att få åka med på Night Drive, vilket är att man åker runt inne i lifeline och tittar på djur som kommer ut på natten. Hade dock inte förväntat mig sandspindel stor som ett cigarettpaket så efter en härlig panik-attack och tårar kunde jag lugna ner mig och vi kunde fortsätta. Fick se en fågel som hette night jaw som kunde gapa lika stort som en golfboll men var liten som en koltrast eller annan liten fågel. 

Vi skulle även mata piggsvinen och på vägen dit fick vi se vad vi trodde vad en black mamba men visade sig vara en pytonorm. Väl framme vid piggsvins-stället hällde vi ut maten på marken och satte oss 1 meter ifrån och vänta. På grund av att de har så dålig syn kunde vi sitta just intill och se när den åt. De lever på nätterna och har ett otroligt luktsinne, hela 200 meters avstånd kan de känna lukten av mat. 

Vi var tillbaka vid halv 10 och då var vi så trötta att vi nästan somna med tandborstarna i munnen. Så ett tu tre så hade vi däckar i sängarna!