Att vara hemma är inte så dumt ändå. På något sätt ger det ju en ännu mer motivation att kunna åka igen, och igen, och igen. Ända nackdelen är väl att man hamnar i facket "mainstream" för att man vill resa för att vara cool. Lika så som man hamna i facket att man skryter. Men vet ni?
Jag är så jäkla gärna mainstream, så länge jag gör det för att jag vill och inte för någon annans skull! Däremot vet jag faktiskt inte alltför många(inte i min bekantskapskrets) som nummer 1 åkt till Afrika och att jobba med lejon och barn. Nummer 2 som gjort denna resa för att övervinna det faktum hur mycket mina allergier skulle kunna begränsa mig. Nu vill jag inte få det att framstå som att "åh mina allegier försvårar min vardag, se på mig nu hur duktig jag varit" utan mer att små hinder i vardagen som kan försvåra mycket är enkla att övervinna med bara lite jädrarnama.
Varför jag ens började titta på denna resa var när jag plötsligt tappat bort mig själv. Jag tappade mig själv och insåg hur "patetiskt" mitt liv vissa dagar kunde vara. Hur lite som kunde göra mig upprörd men som i själv verket inte har någon betydelse alls. Jag hade förlorat mig själv men hade framförallt förlorat den medmänsklighet och tankarna på vad som borde värderas i livet. Jag såg till mig själv, nyligen tagit studenten och trodde mitt liv var en dans på roser, en dans som rycktes ifrån mig. Men vilket uppvaknande det blev.
Ju mer jag titta på resan ju mer insåg jag att den skulle kunna ge mig. Jag skulle åka själv, jag skulle behöva prata engelska, jag skulle behöva komma över min spindelrädsla men det som oroade mig mest var hur det skulle gå att åka till ett land med mina allergier. Skule dem förstå mig? Skulle jag få någon mat? Skulle jag svälta? Som ett brev på posten(bokstavligt talat) trillade pengar från försäkringskassan in. Och nu kanske vissa tror vadå har du lurat dom på pengar? Men då vet ni inte riktigt vilka problem mina allergier, mina hudproblem och sjukdomar har fört med sig, både för mig och folk i in närhet.
Så med en resa i sikte, pengar på kontot så fanns det inte så mycket mer att tveka på. Plötsligt satt jag där en dag, ringde GoXplore där jag fick prata med en av de trevligaste människorna jag varit i kontakt med. Camilla jag har sagt det förr och säger det igen, utan allt ditt stöd hade denna resa varit helt annorlunda. Jag hade plötsligt gått från att tänka att mitt liv är fulländat till jag är på botten och vill stanna här för resten är elände till att plötsigt ha en resa framför mig som förmodligen skulle förändra hela mitt liv. Jag hade brutit mig fri, fri från min trygghetszon, fri från vänner, familj och lilla landet lagom. Jag skulle till AFRIKA!
Och nu kommer jag till det jag nämnde i början av detta inlägg, facket av skryt som jag antagligen hamnat i i vissa människors ögon och öron. Men vet ni vad, gör man en sådan här resa då har man minst sagt rätt att skryta! Inte om hur cool man varit, hur mycket skillnad man gjort eller något sådant utan bara för allt man upplevt. Jag har rätt att berätta för hela världen att jag har gått med lejon, jag har rätt att berätta om hur underbara och kärleksfulla alla barn varit, jag har rätt att berätta om den kulturkrock som uppstått, jag har rätt till vad exakt vad jag vill. Och just av den enkla anledningen att jag vill att ni gör samma sak. Det här är något jag önskar alla kunde göra. Jag vill dela med mig, jag vill att ni ska se det jag sett, höra det jag hört och känna det jag känt. Jag tror nog först då kan ni förstå denna lycka, glädje och saknad som jag känner här hemma.
Så nog för att jag precis kommit hem och för att jag älskar mitt kära lilla hem, alla vänner och familj har jag nu fått blodad tand. Jag vill se mer, jag vill göra mer! Jag vill inte härifrån men jag vill bort! Det var nog bland den mest dubbeltydiga meningen jag skrivit eller sagt i mitt 19 åriga liv men det är precis så jag känner. Jag vill inte resa runt för att komma bort från Sverige, jag vill resa för jag vill kunna komma hem och njuta av hur bra vi har det. För att se och uppleva andra människors vardag för att se och förstå varför världen är som den är.
Jag blir helt uppe i varv av detta. Det är tur att jag ska åka iväg till gymmet och träna med Sophie så jag får ut lite energi. Hoppas detta inlägg fått några att tänka till både på att kanske resa eller att inte döma andra människor.
Nu ska jag skriva någon klyschig bildtext som "VAD VÄNTAR DU PÅ?"
