Johanna G.Vrågård

Nu var det allt för länge sen jag skrev något här men har inte något spännande och exotiskt liv att berätta om. Även om jag jobbar på en savann så är det inte så mycket att berätta om barnen här hemma eller Leo lejonet. 

 

Men något jag måste skriva om nu är hur underbart det är med långa dagar. Hur mycket som kan hända och hur mycket insikter man kan få på bara en dag. Det hela började med att jag hade bestämt mig för att promenera till jobbet (beachen 2014 ni vet) och eftersom jag inte skulle jobba heldag skulle det ju inte heller vara mörkt när jag gick hem(vågar inte gå hem i mörkret över industriområdet(Brandthovda e bad ass)) men när jag vaknade kände jag bara, vafan ska jag gå för. Jag går cp mycket på jobbbet, jag ska gå i eftermiddag och även om promenader på tom mage förbränner mer så kommer det ju vara jätte tråkigt att gå hem i detta gråa väder när man jobbat 4 timmar. Så nä, tog racerbilen och åkte istället til jobbet. 

 

Väl framme på jobbet hade jag världens super mysigaste kalas(menadsuppbyggnanden där ni). Var 6 barn med speciella behov, alltså med olika utvecklingsstörningar. Finns det några som är så kärleksfulla och goa som sådana barn? Få se dessa barn leka, skratta och äta massa god mat och marängswiss och se hur lyckliga var var ju minst en underbar start på dagen. Plötsligt hade jag dragit över en halv timme på arbetstiden utan att ens märka att tiden gått samtidigt som det kändes som en hel arbetsdag med tanke på hur mycket jag hunnit. 

 

När jag kom hem var tanken att jag skulle ta tag i det där beachen 14 då. Alltså åka och träna. Men då jag och Sara senare skulle ut och gå insåg jag att ta mig ända bort till gymmet kändes som slöseri med tid.  Så slängde i mig lite BCAAsom jag fick hem från gymgrossisten igår och körde ett axlar och bröst pass här hemma. 15 minuter höll jag igång och var helt genomsvettig efter och armarna var helt skakiga, det går om man vill alltså. 

 

Tog sedan och åkte iväg till min kära Sara Ellefors(mor och far säger att jag har för många Sara i mitt liv, de kan inte hålla koll). Vi tog med oss vovvsingen och gick en runda i spåret. Därefter tog vi oss ut till Erikslund och satte oss och fika, och vilken fika det blev. Plötsligt var klockan sju och det var dags att åka hem. Det var i alla fall under dessa timmar som jag fick något slag uppenbarelse om saker. Om vilka människor som är värdefulla i ens liv, vad man ska lägga energi på, att man aldrig ska ångra något oavsett vad och att som sagt lika barn leka bäst. 

 

När jag starta denna blogg som var det första jag skrev om och jag tänkte på "mitt liv efter studenten" och allvarligt talat vilket liv. Alla underbara vänner jag fått in i mitt liv som Sara som är en av dem som jag har så mycket att lära av. En tjej som jag trots allt varit bekant med i snart 9 år men inte lärt känna så bra förän för bara några månader sen och för varje gång jag träffar henne ser jag mer och mer av mig själv och ser hur både hon och jag växer. Får en ny insikt om något för varje gång vi öppnar munnen och hur jag hittat någon som trots i allt allvarliga och dystra kan dra till med en vurpa så vi båda skrattar till kramp. 

 

Nej hörni. Det är dags att vi värdesätter de som är värda att värdesätta och efter studenten som sagt så har jag bannemej fått ett nytt liv. Fått in så mycket nya människor, jobbar på schema och får inkomst varje månad, börjat träna och trivs med den mängd träning jag ägnar mig åt, jag käkar va fasiken som helst och orkar inte längre bry mig så om jag väl må vara och förbli medelmåtta. För vet ni? Jag är lycklig och jag mår för i helvetes bra med allt vad livet ger mig.