Då var man här igen. Kvällar med tankar och funderingar som släpps fria och ut här.
Är framme i Varberg hos mina största förebilder. Min älskade morfar och min älskade mormor. Jag är så otroligt fascinerad över att dessa två över 80 år gamla personer än idag bor kvar i sitt stora hus, motionerar och åker på middagar med sina vänner. Det är allt för ofta som jag tänker "som mormor och morfar så pigg och glad ska jag vara när jag blir gammal."
Men på tal om att vara framme i Varberg, det känns nästan lite nostalgiskt att ligga här i sängen och blogga. Minns för 4 år sen när jag låg på samma plats och även då bloggade. Minns den ångest jag gick och bar på, den känslan att livet sög, människor sög och ja allt sög. Ingen förstod en och livet var allmänt värdelöst. När jag ser tillbaka på det idag är det t.o.m. så att jag skrattar åt mig själv. Man var så naiv. Någon sa något elakt och hela ens värld föll samman. Något rykte spreds och plötsligt ville man lämna "den hemska jävla staden med äckliga människor".
När folk skriver så än idag "jag hatar västerås jävla skit stad" får jag bara tanken, är det verkligen Västerås i sig eller är det bara ditt umgänge det är fel på? Jag vet mycket väl att det var mitt umgänge, jag visste det inte då men jag vet det idag. Att umgås med energitjuvar och människor som brydde sig mer om bekräftelse än vänskap fyllde min vardag. Inte fören gymnasiet började jag inse vilka som var värda att ta vara på och vilka som man behövde rensa bort. Vissa föll det sig naturligt med. Det rann ut i sanden liksom.
Det känns töntigt att säga att jag var ung och dum, det är inte många år som gått men dessa gymnasieår får en verkligen att växa. Jag säger långt ifrån att jag är vuxen, usch och fy det vill jag inte vara men de där unga åren när de värsta som fanns var att ens "bästa kompis" snackade skit bakom ryggen, att de är som bortblåsta känns så underbart. Visst svider det än idag om någon snackar skit bakom ens rygg, men idag kan jag se det på ett helt annat sätt. Vad är det för människa om den gör det.
Jag minns så väl den sommaren jag bestämde mig för att från och med nu ska allt jag säger till vänner om andra vänner/bekanta/osv vara saker som om jag blir tillfrågad ska jag kunna stå rak i ryggen och säga dem till personen. Låter ju hur töntigt och fjortis som helst, men det värsta är att folk än idag i min egen ålder och i min egen umgängeskrets inte gör detsamma. Självklart går jag inte fram till vän 1 och säger "du att du betedde dig så där var ganska osmakligt" men det handlar mer om att om personen frågar mig om min åsikt ska jag kunna säga den exakt som den var. Och detta som en vän som säger det i vänskaplig mening.
Gud jag måste vara guds barn. Nej verkligen inte. Jag vet hur mycket jag hatade att folk kallad mig bitch men så här i efterhand undrar jag hur många som egentligen hade uppskattat om jag inte var så ärlig och uppriktig som jag är. Är man inte beredd att ta sanningen ska man inte fråga efter den heller.
Jag har lärt mig att man måste acceptera sina brister. Att alla brister inte är brister utan att i andras ögon kan det till och med vara en styrka. Som rubriken säger, allt är inte svart eller vitt. Det är så mycket som ligger bakom alla tankar, beslut och åsikter vi har. Och allt är olika från dag till dag. Man kan inte ta åt sig av vad alla säger och tycker om en för det kan mycket väl gälla just denna person och komma på grund av egna brister.
Jag vet inte ens vad jag babblar om? Jag har så mycket tankar i skallen att allt bara flyter samman till en enda stor röra. Känner mig så skum som träffar människor på krogen och när andra flörtar fascineras jag mer över alla människors olika historier och bakgrunder. Hur gammalt och tråkigt känns inte det? Men som jag sa, denna sommar har verkligen varit en sommar så min umgängeskrets utökats till det maximala, och det är så otroligt kul. Jag trodde nog det var omöjligt i "denna skit stad som bara har så falska människor" hehe skämt å sido.
Nej hörni, svammel Johanna ska ta och säga goooodbye som de precis sjöng i låten. Ska bekanta mig med nya bekantskaper och se vad de har för roliga liv. Typ.
Avslutar med mysis bild på lemurer, hahaha...
Kommentera