Vi lämnade camp vid 06.30 och begav oss 11 volontärer i en alldeles för liten bil med alldeles för mycket packning till Harare. En biltur som ska ta 4 timmar men med alla korrupta polisstopp tog det snarare 5. Vi blev stoppade 9 ggr och chauffören fick bara betala sig ur det.
13.35 skulle flyget lyfta och när vi närmar oss Harare visar det sig att vi ska släppa av några inne i stan och hämta en volontär som ska med tillbaka till AP sen. Vid denna tidpunkt var klockan 11.30 och chauffören hittade inte ens dit vi skulle. När vi väl hittat dit och hämtar henne och lämnat de andra så hittade han inte istället till flygplatsen. Först strax efter 12.15 var vi äntligen framme på flygplatsen.
Här vänta många tråkiga hejdån och sen var det bara dags att bege sig mot incheckningen. Allt utan problem och sen var det bara att vänta på boarding. Är väldigt överraskad över att jag fick med mig mat genom säkerhetskontrollen. Eller ja mat.. Måltidsersättning, popcorn, chips och varma koppen.
På planet till Addis Ababa var det självklart krångel med maten igen. Denna gång kunde jag få vegetarisk mat vilket var wokade grönsaker med någon sås och ris men som tur var var det även en sallad, fruktsallad och självklart små kex. Så för en gångs skull fick jag i mig lite mer än bara kex! Flygvärdinna fråga om jag tyckte om min mat och jag log och nicka, hoppas hon inte såg att jag aldrig åt "maten" utan bara salladen, frukter och kexen.
Airconditionen verkade ha lagt av eller något för det var en miljon grader. Dessutom satt det en man snett framför och råååååglodde på mig i princip halva resan, skrämmande.. Men vi överlevde hela flygresan och kom fram till Adids Ababa vid 20 tiden svensk och zimbabwisk tid men 21.00 i Etiopien så då hade vi en dryg timme att slå ihjäl. Gick och kika lite i butiker, köpte på mig lite mat och vatten för säkerhetsskull och sedan var det bara att vänta.
Kändes skönt när iv kom till gaten att plösligt förstod man vad de flesta sa. Lite spännande också att se alla dessa svenskar som jag på direkten undra vad de gjort och haft för sig där nere.
När vi väl var på flyget hade vi inte fått platserna bredvid varandra som de lovat, jag hamna på ett mitten säte och Karin och Lena på andra sidan gången. Jag hamnade bredvid en väääldigt storväxt kvinna så att säga som förutom tog upp sin egen stol tog lite av min med. Kände mest hur ska denna 11 timmars flygresa gå. Som tur var hade hon satt sig på fel plats så istället fick jag två dunder förkylda män på varsin sida om mig som nös, hosta och snörvla hela resan. Går jag frisk ur den flygturen är det otroligt. Bakom mig hamnade även en pojke med någon förståndshandikap som skrek och tyckte flygningen var väldigt obehaglig, så obehaglig att han fler tag slog till sätet framför vilket resultera i även mitt huvud fler tal gånger. Vakna med ett ryck flera gånger och trodde vi var på väg att dö i en krasch eller liknande så att någon stressigt försökt väcka mig med ett slag i huvudet. Som tur var var inte så fallet.
Väl framme på Arlanda stod min underbara mamma och pappa där med en välkomstskylt och en ros i handen. Jag bröt ut i tårar och lika så Karin och Lena när vi skulle säga hejdå till varandra. Plötsligt var alla mina resekompisar borta och nu hade jag mamma och pappa istället. Kändes lite konstigt men samtidigt lite skönt.
Hela dagen här hemma har nu spenderats med mamma. Hembakade scones, pastasallad, mammas egna bullar, och massor av prat om allt som hänt där nere och även här hemma. Med allt jag fått höra idag och alla planer för framtiden känns det faktiskt otroligt skönt att vara hemma. Nu blir det att samla ihop pengar för att kunna åka tillbaka igen. Februari 2015, då AP, Gweru och Zimbabwe då kommer jag tillbaka. Till dess får jag njuta av alla bilder som jag fram över kommer överrösa er med!
Kommentera