Sista dagen på Harnas och fick äntligen min Lilly & Olli Walk! Skulle dock varit i skolan eftersom jag önskat det med men efter att sagt 1 vecka i streck nu att jag verkligen ville ha walken istället trodde jag Evert förstått det. Så efter en hel del övertalan fick jag byta och följa med vilket var underbart. Vi promenerade inte så långt utan satte oss i skuggan och där somna de små babianerna. Lilly sov på mitt bröst samtidigt som hon höll om mig, otroligt mysigt. Vi försökte dock få dem att vakna till lite så de kunde busa och leka lite under de 3 timmarna vi skulle vara med dem. Efter 10 meters promenad var det för varmt och vi gick tillbaka till skuggan. Dock var de mycket piggare nu och klättrade i träd, dissekerade min vattenflaska och busa runt. Det tog dock på krafterna så sista halvtimmen innan bilen hämta oss sov vi ännu en gång.
Väl tillbaka i the Village började packandet, hade börjat lite redan dagen innan men då vi inte visste temat till Lapa night blev det bara halvdant. Temat blev Colour Clash och då alla mina kläder var smutsiga så fick jag låna Kajsas och kunde därför packa allt. Till lunch fick vi återigen grillade smörgåsar och potatisbullar och hej & åh hå jungman Jansson så var Johanna däckad av magkramper. I denna satans värme dessutom visste jag knappt om det var feber eller bara värme.
Lyckades dock ta mig upp och gå till farmen, eftersom jag var tvungen att betala för det vi handlat här nere. Var mycket mindre än väntat så nu kan här shoppas loss på flygplatsen! När allt var betalat och klart var det dags för sista aktiviteten - Lion interaction. Tråkigt nog var det inte så mäktigt när man gått och myst med lejon förut. Även om dessa lejon vi "hängde" med var 6 år gamla och riktigt mäktiga blev det inte så spännande när man sitter i en burbil och tar bilder genom att stå i en lucka i taket.. När mina kramper dessutom börja komma tillbaka ville jag bara hem.
Så väl hemma i the Village igen var jag tveksam om jag ens skulle kunna gå på Lapa night. Ännu mindre om jag skulle kunna gå på Lion roar som vi som lämnar har innan. Det skulle vara något helt spektakulärt och kändes som att man inte ville missa det. Så ännu en gång kämpa jag mig upp ur sängen och försökte bara tänka "fake it until U make it" och det gjorde jag. Det tog dock en himla tid att få dem att ryta och Frikki som är farmens djur viskare försökt allt han kunde. När Miguel till slut sa vi åker om 2 minuter då satte de igång och herregud vilken upplevelse. Det var 3 olika inhägnader intill varandra där vi satt med sammanlagt 6 lejon och var så att marken skaka. Lejonen ryter för att märka territorium t.ex. Om ett lejon ryter åt något håll och så får han svar från ett lejon från det hållet då vet han att där är det andra lejon som redan "bosatt" sig. Alltså röt alla 12 lejon på farmen så blev som en enda stor sång.
Och så kom den sista Lapa night:n men vilket nerköp. Hälften var sjuka, hälften söp sig redlösa och resten försvann iväg på kärleks affärer. Så det som brukar vara dans-party och sång och gemenskap var mer beer-Pong VM där alla som inte spela titta på. När man själv var nykter var det dock ganska kul att bara observera alla människor. Vilken enda samling människor alla helt olika och vissa undrar man om de kom för djuren eller alkoholens skull. Var dessutom extra kul att hålla koll på alla dessa brunstiga pojkar som varje lapa night hittar sig en ny tjej. Tragiskt är vad det är och något jag absolut inte kommer sakna. Dock kul med alla dessa ärliga och fulla människor som öppnar upp sig alldeles för mycket om alldeles för mycket. Fick höra en hel del skit snack.
När allt började rundas av hängde jag och Kajsa med våra favoriter bland the cordinators, Tyla & Jess. De enda som faktiskt bryr sig på riktigt om oss volontärer och verkligen gör sitt jobb. Helt underbara tjejer som bara är några år äldre än oss men gjort sååå mycket mer. Tyla berätta att hon skulle sakna oss så mycket att hon ville gråta och så hade hon aldrig känt för någon tidigare volontär. Vi hade lovat att stanna uppe som vanligt men när det igen blev iskallt och vi stått ut en liten stund vid lägerelden gav vi till slut upp.
La oss vid 1 tiden och började då fylla i våra utvärderingar om tiden här och jag hoppas det blir en stor förändring inom ledningen av volontärer. Marieta är en super go och trevlig människa som verkligen bryr sig om djuren innerligt. Därför behövs det någon som tar hand om volontärerna och bryr sig innerligt om vad de tycker, mår och känner. Inte vad de gör, hur mycket de super eller hur coola de är. Så med mina åsikter nerskrivna och allt ner packat somna jag tills slut för sista natten.
