Sleep out:n blev bättre än väntat med alla hundar eller ja några sov inne men vi fick valparna som vi helst ville ha. Jag fick dessutom hjälpa Tyla att mata den lilla stenbocken igen och hälsa på den lilla bat eard foxen. När vi gjort "sängarna" klara med överblivna sovsäckar i mängder som madrasser och satt hundsängarna runt om var det bara att invänta att de små vilddjuren skulle sluta busa. Ja juste, och vänta på att papegojorna på innergården skulle sluta härma oss ropa hallå hallå, kom kom kom och allt va den nu snappat upp av folk.
Till slut lugna de ner sig och Captain en gigantisk och fluffig hund kom och gjorde oss sällskap medan den tjocka labradoren sov för sig själv längre bort och höll vakt. Självklart med hjälp av Brutus som plötsligt kunde vakna och skälla och börja jaga något i mörkret och sen komma tillbaka och lägga sig. Var hyfsat obehagligt första gångerna men till slut blev man van vid det med så vi somna så gott med alla hundar under en stjärnklara himmel. Såg till och med ett stjärnfall!!
Vid 6 tiden vakna Marieta och släppte ut resterande hundar som glatt väckte oss och de andra tröttmössorna. Vi packa ihop alla grejer och satte oss sedan utanför volontärrummet och åt vår frukost, kakor och riskakor! Prima frukost!
På morgonmötet fick jag och några andra som åker hem frågan om vad vi skulle vilja göra på förmiddagen. Dock kunde man inte välja ditt och inte datt utan bara det eller det eller nej juste vara det. Vilket alltså var att bygga en inhägnad till bebis stenbocken så jag var nöjd ändå. Tiiills jag får veta att Kajsa ska på Walk med bebis babianerna, det vi önskar om att få göra tillsammans. Sikt irriterad får jag sen istället frågan om jag vill hänga med på morning tour och bara ta hand och hålla ett öga på skolbarnen då de är dem som ska åka med. Med riktigt kaffe i åtanke och att bara då sitta i en bil lockade mer så det fick bli morning tour.
Men icke sa nicke att det var "bara" hålla koll på barnen, det var självklart allt det vanliga vi brukar göra men bara att jag var själv såååå. Mitt humör blev bara värre och värre och när Enrico sen plötsligt försvann kom plötsligt en försynt Evert och bad om ursäkt för allt krångel. Sluta till slut med att jag fick sällskap av 3 andra volontärer och då jag under turen började bli yr och svimfärdig fick jag min vilja igenom med att bara sitta i bilen och ta det lugnt. Fick dessutom mitt efterlängtade kaffe vilket behövdes när magen bara fått kakor till frukost.
Hängde för ovanlighetens skull vid poolen och inte i sängen efter lunchen, försöka pressa på brännan sista dagarna. Under eftermiddags mötet fick vi veta att det skulle vara en så kallad "8 baboon Walk" vilket är de 8 som är elakast av de snällaste. Alltså de man kan va och hänga med men de kan också bli knäppa och bita dig helt galet. Så med andan i halsen höll jag tummarna för att mitt namn skulle sägas på någon annan av alla eftermiddags uppgifterna men icke sa Nicke. Jag hamna på det, dock tillsammans med Kajsa och 7 andra + 4 cordinators så efter lite eftertänksamhet bestämde jag mig för att följa med.
Jag ångrar det inte för en sekund för utanför buren känner sig babianerna mycket friare och blir därför inte lika lätt irriterade. Så fick lite stöd och tips från Owen som kommit tillbaka som cordinator och plötsligt kommer en av de större babianerna och tar min hand och vill bli uppburen. Inga problem jag promenera där med henne i famnen men förstod inte signalerna för att komma ner så blev nästan biten men klara mig. Direkt efter får jag veta att hon som jag haft i famnen är Rica alltså alfahonan och den som oftast testar först volontärer med bet och rivmärken. Men mig verka hon tycka om för hon kom tillbaka flera gånger och ville bli buren. Det enda jag fick var ett litet bet i tummen men hon lyckades bara greppa huden så kändes mer som ett nyp.
Det blev inte så lång promenad pga värmen så vi satte oss istället ner i skuggan och hängde. Babianerna klättra i träd, jaga fjärilar åt lite på mina redan trasiga gympaskor så dem slipper följa med hem osv. Var väldigt lugnt och mysigt och inte alls något att oroa sig över. Efter ett tag var vi dock tvungna att röra oss tillbaka pga att kossor tagit sig in i inhägnaden där några lejon skulle släppas. Tillbaka vägen fick jag sällskap av Floyd en envis en som bara gör som han vill, t.ex. Ge mig en hård smäll på munnen men även det gick bra. Vårt enda problem var en babian som vägrade följa med tillbaka och sluta med att vi alla fick jaga och försöka locka på henne medan de andra babianerna satt och vänta i burarna.
Med alla babianer tillbaka började ko-jagandet istället. Eller snarare tjur-jagandet för det var 15 st tjurar som gått vilse. Så med pinnar och klappningar lyckades vi efter mycket om och men mota ut dem genom grinden.
På kvällen hade vi bett om att få åka med på Night Drive, vilket är att man åker runt inne i lifeline och tittar på djur som kommer ut på natten. Hade dock inte förväntat mig sandspindel stor som ett cigarettpaket så efter en härlig panik-attack och tårar kunde jag lugna ner mig och vi kunde fortsätta. Fick se en fågel som hette night jaw som kunde gapa lika stort som en golfboll men var liten som en koltrast eller annan liten fågel.
Vi skulle även mata piggsvinen och på vägen dit fick vi se vad vi trodde vad en black mamba men visade sig vara en pytonorm. Väl framme vid piggsvins-stället hällde vi ut maten på marken och satte oss 1 meter ifrån och vänta. På grund av att de har så dålig syn kunde vi sitta just intill och se när den åt. De lever på nätterna och har ett otroligt luktsinne, hela 200 meters avstånd kan de känna lukten av mat.
Vi var tillbaka vid halv 10 och då var vi så trötta att vi nästan somna med tandborstarna i munnen. Så ett tu tre så hade vi däckar i sängarna!
Kommentera