Har nog haft min bästa dag hittills idag!! Men innan jag berättar om det måste jag berätta om mitt utövande av förhoppningsvis mitt framtida yrke. Fick massor med beröm igår när Jenny vår Village-mom som har hand om oss men själv är volontär fick en panik ångestattack och jag höll mig lugn och lugna henne. Jenny var med när den stora gräsbranden var och har sen dess haft svårt att andas och hostat konstant. Igår gick det så illa att hon tappa andan och därav attacken. Vi lyckades lugna henne och det går nu i skov då hon mår bättre ibland å ibland inte. Är hon inte bättre imorgon körs hon till läkare i Gobabis! Det fortsatte sen med att en tjej svimma vid frukosten och då fick jag dra fram kunskaperna jag lärde mig när mamma svimma eller nästan svimma på ett flygplan för flera år sen. Så ner med henne på marken och benen upp och på någon sekund kvickna hon till. Har dessutom fått höra att jag verkar vara expert på att spy efter att jag försökte visa och hjälpa Jenny med detta när hon hosta som värst.
Nog om sjuklingar, som det nu mera kryllar av och åter till min fantastiska dag. Hamnade äntligen på morning tour med Enrico igen vilket innebär riktigt kaffe, matning av djuren och i allmänhet en riktigt chill förmiddag. Börjar alltid med att vi lastar en släpkärra med kött, inälvor, milipop och strutsmat och sen kör vi och hämtar picknick-boxen. Därefter bär det av med första stopp hos babianerna. Förra gången hade vi 4 gäster, denna gång vi 15!! Var av 6 var barn som inte tyckte att 3h i bilen med djur var lika roligt och intressant som oss...
När babianerna fått sin mat fortsätter man till alla olika inhägnader med lejon och stannar vid det nästa där vi har kaffe och fika paus. Jag visste inte om jag tålde kakorna så hade istället laddat upp med chips vilket barnen blev olidligt avis på när jag senare börja äta. Efter lejon och fakta om allt möjligt som jag tyvärr inte minns nu och kan berätta åkte vi till vildhundarna. De är dessa ljuvliga djur som är inälvor då det är det de river ut från sina byten i farten. Med denna vetskap var det en riktig adrenalinrush att tillsammans med Enrico få klättra in till 4 av vildhundarna och mata dem genom att slänga dem till dem. Vi fick även mata en vildhund som är ensam i en inhägnad pga att han har cancer så man måste vara säker på att han får köttet som kastas in.
Efter vildhundarna kommer det bästa av allt de 21 geparderna man matar från plattformen medan de andra står med pinnar och "skyddar" plattformen. Adrenalinet pumpar verkligen i kroppen när man går från släpkärran med hinkar innehållande 23 stycken bitar kött och alla skyddar en med pinnar mot hungriga geparder. Väl uppe på plattformen så pekar Enrico ut vart jag ska kasta och säger sen "vad du än gör PRICKA OSS INTE I HUVUDET" och jag säger "men vad tror du?? Såklart jag inte kommer göra!" Och börjar sedan kasta kött efter kött. Tills plötsligt då jag tror att jag greppat tag i päls men icke sa nicke utan bara rent blodigt kött som glider ut handen på mig och raaakt i Enricos huvud. Jag blir helt paralyserad och tänker bara shit shit shit och Enrico skriker FORTSÄTT!! Så efter det var jag som en maskin som bara kasta och kasta tills det var slut. Nu i efterhand förstår jag ju att det var galet av mig att stanna upp eftersom om glappet mellan kött som faller från himlen blir för långt skulle de börja leta efter köttet och då hitta det som låg bakom människorna med pinnar.
Såååå med adrenalin i hela kroppen så jag bara skaka och dessutom en gepard som blev utan kött och därför var hyfsat arg pga detta så vi fick skynda till trailern där vi hade mer var vi äntligen klara! Enrico fick dessutom ett fint blodigt minne på sin keps... Med min cola som jag också köpt innan vi åkte fick jag tillbaka pulsen och höll mig efter det nära bilen eller mesta dels i bilen för att vara på säkra sidan.
Efter att vi slapp mata strutsarna då Enrico gjorde det blev det att skynda tillbaka till farmen så vi kunde åka med lunchbilen tillbaka. Lunchen var dock toast med pommes vilket gav mig sån magknip att jag total däcka i stugan efteråt. Trodde inte jag skulle klara eftermiddagen men med lite mer vatten och peppning från rumskompisen Iko kom jag iväg.
Hade egentligen ledigt på eftermiddagen men då Kajsa skulle ha afternoon tour med Enrico och vi gjort så få saker ihop joina jag dem. Var riktigt intressant att få veta mer om djuren på själva farmen och de 3 faserna de har. Själva farmen är fasen dit alla skadade och små bebisar kommer och blir omhändertagna tills de e så stora att de kan släppas till fas 2. De djuren vi ser och matar på morning tour. Sista fasen är the lifeline som är 8000 hektar stort och därför anses som det vilda. Sen finns de självklart de djuren som inte kommer flyttas ut pga av att de är uppfostrade med människor för nära inpå.
Vi mata Missy Joe som är en leopard, de tre geparderna, mungosarna och prata massor om farmen och dess historia. Vår uppgift som volontärer var från grunden att assistera med kött och fakta men slutade med att ta hand om ännu fler barn. Farmen är invaderad av familjer med barn på semester så dessa barn från 4-8 år fick beskydda från bland annat hundvalpen Brutus som de var dödsrädda för. En av dem var dock sten tuff och ville mata alla djuren med oss och fick till och med gå in till Olli & Clause, tills Olli nästan åt upp hans tröja och Clause jucka mot hans huvud.
När turen var slut fyllde jag på skafferit med cola och choklad och powerwalja sen med musik i öronen tillbaka till the Village. Efter att nu ha duschat, suttit ute i solen och skrivit detta ska jag och Kajsa proppa oss fulla med chips och kakor. De är nämligen volontärerna själva som lagar mat idag och det är grillat. Vår blev riktigt bra förra gången men det är efter dessa kvällar som folk blir sjuka så med fulla magar hoppas vi på lite sallad för att fylla de sista hålen. Vi har dessutom lovat att stanna uppe till 11 då det nu börjar närma sig hemgång och vi måste umgås med alla så mycket som möjligt. Får se om jag somnar mitt i allt!!
Kommentera